5-MILAREN avverkades, och mer dartill! 51km “nagonting” hoftade man det till!

Just nu sitter jag pa en lanad portugisisk dator, jag har superstora problem med min dator och med internet. Jag holl pa att slanga datorn i vaggen nyss.. Jag lovar er ett overflod av bilder och filmer nar jag kommer hem!

MEN

Jag ar sa klart superlycklig! Vaderna talar om att de har gjort nagat idag, och de har de verkligen!

Sahar glad var jag nar jag vaknade imorse! Shitt jag skiner verkligen av lycka! Har ska det springas!

Vi borjade med att aka buss 50km bort for att borja kilometrarna mot hotellet. Genom lera, sjoar och andra harliga hinder tog vi oss fram. Det var helt underbart vilket stort gang pa 30 pers som hade antagit denna underbara utmaning.

Jag kom pa mig sjalv med att tappa respekt for distansen, joggade omkring och gladjes over att jag skulle fa mojlighet att lattja mig fram i over 5h. Jag ar ju lite knapp.

Forsta milen var dock trogare an anat, med snart var det fika och en muslibar. Jag lyckades ata en stor mangd kak under dagens lopp. Haha alska ultra!

Efter en halvmara hade lite smaregn kommit och strax var det lunch. Dalig gronsakssoppa med ok brod med otroligt god ost! Jag tuggade i mig massor av god ost och en extra proteinbar. Stamningen var hog trots det sporegn vi sag utanfor fonstret, Vada regn? Ar val ingenting liksom?

Ut i regnet och fa upp varmen i vara stela ben. Jag pratade glatt med allt och alla (sa klart? Ingen ar val forvanad over det). Vi roades av historier fran Ultrakungarna Rune och Kenth.

Tre mil och jag klackte ur mig “Ah nej, det ar bara 2 mil kvar, vad trakigt” och Petra gav mig onda ogat! Men det ar sant, jag tuffade pa bara battre och battre allterftersom tiden gick. Mina (ultra)ben verkar vara i fin form?

Marathon avklarades. Vi var starka ganget, tog oss fram over backar, i regn, i lera och korde fram sakta med sakert. En hel del fikapauser och sa var det under milen kvar!

Men sa var den vanliga vagen avstangd och vi tvingades fixa sista milen pa stranden. Jag okade och lamnade min grupp och satte av med tanken om att gora sista milen under 60min. Jag var sa javla frasch i bade ben och huvud! Pulsen okade lite men det var normalt. Sanden var tung, precis som snomodd och jag okade som sagt farten. Korde fram i 5.20-5.40 tempo (som i det har fallet kandes snabbt)!

Vinden och regnet piskade och jag kande mig otroligt cool, haftig och ododlig pa samma gang. Okade avstandet bakat (nu hade ju flera lamnat gruppen redan bara sa ni vet) och sysselsatte tankarna med att boosta mig sjalv med kraft.

Jag var stark och stark och stark!!

Kom in pa 5h 19min och 19 sekunder. Sista milen under timman.

Skrattade, skuttade och var lycklig.

Jag tror verkligen det har ar min grej.

Jag langtar redan tills nasta gang, och det verkar kroppen ocksa!!