Herregud vilken dag. Herregud så mycket terräng. Herregud så mycket folk!

Ja så tänkte jag faktiskt idag när jag kom till mötesplatsen. SÅ MYCKET FOLK!! Vi fick ihop det till 42 st (!) startande. Dessutom anslöt ytterligare under dagen så vi tror att det var ca 50 personer som faktiskt bidrog till att göra Urvsik All In grymt! Att dessutom flera påpekade att detta borde bli årligt känns ju otroligt härligt.

..och som alltid. Såklart ni får hela storyn. Jag brukar alltid få uppskattning för att jag lägger ner en massa tid och skriver ner varenda detalj. Så långt blir det. Håll i er ;)

Det var alltså så mycket folk att de inte ens fick plats på en och samma bild! Nästan så man blev lite nervös sådär som “arrangör”, eftersom man gärna vill göra bra ifrån sig och få folk att ha en trevlig dag. Men jag och mitt crew behövde ju inte känns oss oroliga alls då alla verkar ha tagit med sig en positiv attityd och mycket spring i benen!

Vi pratade om att det förmodligen skulle bildas fartgrupper per automatik, att man skulle försöka hålla reda på alla så vi inte tappade någon i skogen (vore ju bra jobbigt) och lite annat.

Sedan tog vi oss ann Xtreme-banan! Precis som jag minns den (sedan förra året); fylld av överraskningar, backar, rötter och utmaningar. Jag kände mig ganska stark och kände absolut inte av förra veckans 56km-löpning eller veckans träning. Jag sprang ju senast i torsdags morgon och sedan dess vilat, så kroppen var ganska laddad. Vi tog oss an alla rötter med kraft alltså. Inga promenader i backarna utan ganska beskedlig fart. Platta partier i 5.20-5.40tempo och sedan backarna i sämre tempo.

Mördarbacken gick vi i alla fall uppför. Jag stängde bara av klockan på pauserna och hade den på resten av tiden, även vid promenader m.m. Xtreme 15km avverkades på beskedliga 1.32.

Kära Lina och Suss på språng - del av mitt löparcrew

Efter Xtreman blev det en paus för gänget. Jag drog i mig en halv energibar och forsatte dricka mycket vätska. Även om solen inte stekte så var det bra varmt och viktigt att tänka på intaget. Varvet gick i runt 6tempo. Nu hade en del grupper bildats och jag fick ett släng av hönsmamma-bacillen från Suss, så jag försökte titta så alla hade någon att skriva med osv. Hehe. Hönsmamma-Mirre blev jag ;)

Väl färdiga på detta varv (som för övrigt gick enkelt men samtidigt var jag grymt glad när det var över) så var det dags för picknick! Såhär fräsch är undertecknad efter 20km..

Vi hade lite olika grejer på gång där. Vissa stack till Prisextra, andra hade kylväska. Jag hade en stor ciabattamacka med ost och skinka som legat tillsammans med kylblock i Suss bil. Jag föredrar ju bröd i sådana här sammanhang, speciellt vitt mjukt bröd. Enkelt, energirikt och gott. Smaskade i mig allt med tanke på dagens utmaning..

…sedan kom min överraskning till de deltagande!

Ett STORT LASS GATORADE!

Då Gatorade gör en nylansering på den svenska marknaden satsade de även på att främja vårt lilla Ursvik All in. Som blev större än planerat! Det var en MYCKET UPPSKATTAD överraskning hos deltagarna och mycket givande. Alla fick lite extra kick av bidraget. Jag kommer att skriva ett inlägg om drycken och ge mina synpunkter/tankar efter test kring samt komma med feedback till Gatorade. Kort kan man säga att det var mycket positiva ord som sades kring drycken.

Alla var vi olika törstiga också.. ;)

Sedan påbörjade vi nästa sträcka. Vi hade tjattrat loss ett ganska bra tag vid det där laget. Allt mellan himmel och jord hade avhandlats, bl.a fivefingers, Hornstull-Järna och en Ursvik All In 2011. Sakta men säkert vaknade kroppen till liv igen. Jag kände mig som vanligt lite seg efter lunchen men piggnade till.

Jag fick dock kämpa lite under andra halvan av milen-banan. Jag lämnade min grupp men orkade inte fram till den framför mig, så jag hamnade ensam. Jag? Whot. Fick en kommentar också om att jag inte hördes i spåret där ett tag - och där har ni svaret. För att prata med mig själv har jag inte börjat med ännu ;)

Jag joggade på som sagt. Kroppen kändes segare än vid 56km förra helgen. Det var njutning men det var seg njutning. Jag filosoferade bort istället. Jag tänkte på vad man egentligen kan skapa med få medel. Ett schysst lördagsevent med en massa trevliga människor helt utan ansträngning. GULD!

Efter milen tog vi en liten snabbisfika igen. Haha. Det är ju så det blir! Fika OCH löpning. The way I like it! Pratade med en massa trevliga löpande individer precis som tidigare. De lite snabbare låg och chillade när jag kom och sen så väntade vi in dem som tog lite längre tid på sig. Kravlöst, anpassande och trevligt. Alla var här för en trevlig runda med god attityd. Jag och Suss sken!

Lite mer sportdryck och så iväg! Lätta femman kvar, enkelt ! Kul nog var det just lätta femman som vi höll på att springa bort oss på. Vad är oddsen?! Gänget började bli lite trötta nu. Det pratades aningen mindre, men alla slet på och höll igång. Vi skulle ju springa ALLA varv! Jag joggade på och snackade som vanligt. Led inte nämnvärt om jag ska vara ärligt. Min dipp under milen verkade bli mitt enda problem under dagen.

Sedan när vi precis skulle dra iväg på sista varvet; 2,5:an så kom Patric som blev första att klara av alla distanser! Vi hade två snabba löpare som hoppade (vår gudomligt sköna) paus mellan 5:an och 2,5:an så de hann igenom innan vi han starta. Grattis till “vinsten”! Sedan fick de å andra sidan sitta och vänta på oss fikalöpare!

2,5:an betydde en, två backar och så klara! WE DID IT! Lite snicksnack med alla stolta löpare efteråt. Många konstateranden att detta minsann måste gå i repris! Flera distansrekord och många härliga människor som bjöd på sig själv och förgyllde dagen för den bredvid.

ETT STORT TACK till alla som dök upp, och välkomna åter!

Hör jättegärna av er så kommer ni med på min “intresselista” för framtida event. Jag har ju fått lite smak för det här på våren.. så det är nästan garanterat något på gång snart igen!

VI SOM GICK ALL IN!!

Sedan fick jag skjuts hem av Suss men eftersom jag är som jag är (knäpp, galen, besatt whatever) så kunde jag inte bara “slå av”.

37,5km. 37,5km?!!

Nej usch fy, det bara gick inte! Jag ville minsann ha 40km! Så jag tog mig ut och väckte kroppen igen. Den tvekade inte en sekund. Shitt jag har världens bästa kropp som bara ger och ger och gör exakt vad jag säger åt den att göra!

Drog loss 1,5km innan jag insåg att jag hade chans att gå sub4h. Sub4h på 40km terräng är ju faktiskt jättebra på en träningsrunda. Så jag lägger i högsta växeln såklart och mosar på.

Förstå min förvåning när kroppen löper som om ingenting. Jag axxar och kör. Drar loss sista kilometern på 4.08!! Känner mig helt hög på livet!

Extremt nöjd med dagen tog jag mig därefter hem efter ett energi-inköp på Konsum. Vilken trevlig dag. Vilken kul grej. Vilka terrängmil. Jag blir så lycklig.

Att man kan välja att spendera dagen på annat sätt kan jag inte förstå. Det här är ju optimalt!

Hoppas ni också har njutit idag!

Söndagen går i återhämtningens tecken. Jag ställde inte klockan och vaknade halv tolv. Hoppsan?! Har bättrat på brännan och unnat mig alldeles för många av våra favoritgubbar ;)

Snart ska jag faktiskt iväg till Ursvik och rasta benen lite. Statusen på benen är galet bra! Igår så kändes det såklart segt när jag vaknade, och jag hade inte velat jogga redan då. Men idag ser jag inga hinder för en 5:a terräng. Benen känns grymt pigga!

Den här veckan har jag varit ganska brutal mot min kropp. Vi kan kalla det den första riktigt tunga veckan sedan Stockholm Marathon. I måndags körde jag ju militärträning och intervaller 10km, extremt snabba intervaller och en hel del distans i onsdags på 17km samt mitt fina 4-milalopp i fredags.

Jag skall nu fokusera på att äta och köra på lugn träning till mitten av nästa vecka. Sedan drar jag nog av något intervallpass för att därefter vila upp mig inför nästa veckas stora event, Hornstull - Järna 55km!

Can’t wait! Kommer du också med?

Återhämtningsvecka efter Portugal. Hmm inte världens mest stillasittande vecka, men det har känts lugnt. Kanske har man helt enkelt en mycket högre lägre nivå nu? När nästan 60km känns som en “enkel” vecka. Otroligt.

Nu går jag in mot formtoppning och Milano Marathon så nu blir det inga större mängder framöver. Nu blir det lite mer prioritet på fart och spänst!

LÖPNING:

58km - tid: 5h34min (snitt 5.46min/km)

4 pass löpning

Övrigt:

Styrketräning 20min + Shape 60min

SUMMA TRÄNING: 6h 54 min

Ingen 161km-vecka direkt som förra. Men den var ju galen också. Har känt mig stark trots att jag precis kom hem från träningsresan. Har tagit det lugnt och avnjutit ett mycket fint långlopp. Alldeles för lite styrka, skäms på mig!

Nästa söndag blir det Premiärmilen, jippi, nu börjar tävlingarna!

Är du nöjd med veckans träning?

Positiv förändring?!

Vad tycker ni?!

Bakgrunden är lite fel, jag vet, men jag ska fixa och dona lite med designen snart också.

Igår sprang vi in våren och nu snöar det! Snö!

Vi kan alltså dra slutsatsen att det är en dålig dag idag. Först kör bussen förbi mig och jag missar yogan och sedan kommer det en massa snö och hotar min jogg.

Varför, varför, varför? Jag trodde ju verkligen att vi var på väg mot vår!

Eller mina vänner, är det så att någon försöker få mig att vila? Intressant tanke egentligen, som att Moder Jord inte är nöjd med att min återhämtningsvecka efter Portugal ändå hamnar på nästan 60km.

Vad tror ni?

Alltså nu har jag svurit i ungefär 20min.

Det här är både pinsamt, frustrerande, jobbigt, surt och knäppt.

Jag skulle iväg och testa Poweryoga idag borta vid KTH, dvs på andra sidan stan för mig. Inga problem, kollade upp resan via sl och noterade när jag skulle ta bussen. Fixade allt imorse, sms:ade Matilda för att bekräfta att man inte skulle ha skor, packade väskan och sprang ner till bussen (med marginal!):

När jag går ut ur porten ser jag buss(jäveln!) komma farande i hög hastighet. Jag sätter av som en sprinter mot busshållsplatsen men bussen stannar inte där utan fortsätter som om ingenting. Tidig! För tidig!

Frustrerad börjar jag fundera på mina alternativ. Ringer mamma och ber henne gå in på sl och kolla mina möjligheter. Eftersom det är söndag (och jag bor ute på vischan) så skulle jag komma när passet redan börjat med nästa buss! Eftersom det för mig krävs buss + pendel + tunnelbana + promenad för att ta mig dit jag ska.

Så jag svär, svär och svär när jag sitter på busshållsplatsen och funderar på vad jag ska göra. Anna hade tom skrivit att vi skulle försöka komma i tid eftersom vi inte kommer in om vi blir sena. Jag som planerat att vara där med 20min marginal..

Sedan joggar tre personer förbi mig inom loppet av 5min och jag inser att söndagen inte är förstörd. Dock är jag ganska frustrerad fortfarande nu när jag skriver detta. Känns riktigt tråkigt att slänga in handduken för att jag “missade bussen”, världens mest tama ursäkt. Men så är det, jag ber om ursäkt till mina yoga-kollegor, och hoppas att jag får möjligheten att köra för Anna någon annan dag. Jag lämnade förgäves busshållsplatsen och traskade hem.

Nu ska jag ta mig en andra frukost och fundera på vad jag ska göra med dagen som oturlgt nog plötsligt blev ledig.

Ibland så önskar man lite att man kunde dela upp sig i flera Mirandor på samma gång!

Under veckorna förgås jag av tristess men under helgen så finns det oändliga möjligheter! Idag fanns det inte mindre än 3 olika saker jag skulle ha gjort om jag kunnat.

Satt och läste om de andras äventyr som Sverigestaffetten, ultra-träning och poledance-testande och kunde ha surat för att jag missade allt. Men vet ni vad, istället så är jag glad att det är så mycket på gång! Jag hade ju ett helt underbart långlopp idag med ett glatt gäng som jag absolut inte hade bytt bort. Det är ju verkligen positivt att vi är helt översvämmade av träningsmöjligheter att göra tillsammans! Det är ju egentligen så häftigt att det finns så många därute som vill ha den härliga träningsgemenskapen.

Fast det hade ju varit smidigt att vara flera Mirandor egentligen…ibland finns det helt enkelt för mycket av det goda.

Häftigt hur många underbara människor jag har lärt känna under detta 2010 genom träningen. Både nära vänner, givande samtal och lärdom har jag fått. Inte undra på att jag “är så på” det här med att träna i grupp.

Det är ju hur kul som helst!

Vårglädje! 35km vårlöpning med ett färgglatt gäng! Våren är här gott folk, idag ville jag nästan dumpa jackan ju!

Följ Miranda direkt i din mobiltelefon

Nej nu ska jag sluta spamma min egen blogg. Jag vet att det är uppskattat på vissa håll men sedan får man ju höra från andra “om man missar en några dagar på din blogg så tar det ju evigheter att läsa ikapp”!

Jag ska bara visa att jag har gjort min läxa inför Vårens första långlopp imorn. Eftersom det är jag som drar ihop det kommer folk garanterat att förvänta sig att jag hittar (fastän jag i ärlighetens namn inte gör det). Så tur att man kan skriva en fusklapp då!

Trots att det är mycket annat som slåss om uppmärksamheten imorn så verkar vi ju bli ett litet gäng!

Superkul!