Jag och min syster är ett ganska roligt tvillingpar.

Vi är bra på det vi gör - men - det vi gör är väldigt olika saker.

Ni vet hur jag vill springa snabbt i en evighet? Hon däremot vill lyfta så tungt som möjligt. Snabbt ska det gå också.

Jag springer som bekant marathon och vill bli grym på ultralöpning. Hon har svenskt juniorrekord i marklyft på 190kg!

Vi är alltså väldigt lika - men väldigt olika!

Frågan är vad vårt DNA gör bäst? Uthållighetsträning eller styrketräning?

Älskar dig tvillingsyrran!

Jag var på en supermysig fika efter jobbet (tack Linn!) men missade tåget hem. Tog tunnelbanan och missade bussen, och fick därför promenera 40min hem. Det var ju också trevligt eftersom det inte var så kallt men jag stördes av blogghets.

Jag brukar ju skämta om att “bloggsjukan” sätter in och gör mig knäpp - Men det är ju faktiskt inget skämt. Idag så var jag seriöst stressad av att bara ha bloggat på riktigt i morse (närmare bestämt vid 6-tiden innan jobbet!).

Jag har ju bloggat i över ett års tid, och extremt under 2010. Jag har egentligen aldrig varit speciellt stressad över det, men det börjar ju komma lite då och då i och med mitt nya jobb. Så ikväll slog stressen till.

Så vet ni, jag är vrålhungrig och har inte ätit på evigheter - ändå bloggar jag? Nej nu får det bli ändring. Bloggen är ju något jag älskar så den ska inte associeras med stress. Men man blir ju lite störd i huvudet och tror att alla ska skita i en (?) bara man inte postar inlägg 6 gånger om dagen längre. Jag tror ärligt talat att det är evigheter sedan jag inte skrev något på en hel dag. Galet ju. Jag ska ta reda på när det var senast…

Nu blir det mat.

Blir du blogghetsad?

Jag har på sista tiden hört och läst mycket om anemi/järnbrist. Jag fick upp ögonen för det när jag läste att 40% av fysiskt aktiva kvinnor har det! Hoppsan? Jag är ju både kvinna och fysiskt aktiv ju! Lägg till att jag har slarvat rejält med kosten när jag har varit arbetslös. Bortprioriterat grönsaker och andra nyttigheter (som kostar).

Så jag har i alla fall börjat dricka Blutsaft (järntillskott) och jag vet inte om det bara är den, men jag har i alla fall känt mig piggare!

Så ikväll (på veckohandlingen med en mat-tokig sambo) så hittade jag denna deal:

Blutsaft som går loss på 109kr och på köpet en burk Omega-3 (värde 65kr) och ett paket gott te! Så åk till närmaste Prisextra och fynda loss i kosttillskott träsket. Jag skulle ju ändå handla det, så glad man blir när man får extragrejer. Gratis är ju godast.. ;)

Jag fick förresten en fråga om vilka tillskott jag äter. Jag äter Omega-3 och järntillskott för tillfället - som precis nämnt. Då och då blir det någon C-vitaminbrus, men annars är det mat som slinker ner.

Jag ska erkänna att jag inte är speciellt påläst kring kosttillskott.

Vad tycker du bör ingå i en fysiskt aktiv persons kost? Eller tycker du att det är överflödigt?

Har haft en mysig dag med sambon min. Det finns faktiskt andra saker i mitt liv utöver löpning (även om någon kanske undrar?). Jag har filosoferat kring liv och jobb. Inser att det är en härlig känsla att veta att imorgon är det måndagsmorgon och jag ska upp klockan 06 för att sedan bege mig till jobbet vid sju-tiden. Det känns liksom lite lyxigt faktiskt. Vi får se hur länge den känslan sitter kvar? ;)

Sommarkänsla har jag i alla fall fått ganska mycket av ikväll.

Kolhydratsmängden idag var förresten i gigantiska mått. Dels två stora bitar pizza till lunch och en stor tallrik pasta till middag. Lägg på massa bröd, crostini och kex. Känner att den energin kommer att komma väl till pass till veckans träning och framförallt veckans tävling!

Är redan lite förväntansfull inför Kungsholmen Runt. Ska du springa?

Dåså kära vänner. Jag startar mitt nya jobb som Orderhandläggare på ett livsmedelsföretag den 26:e april, dvs nästa måndag. Företaget arbetar framförallt med italienska produkter såsom balsamico och ost. Men även mycket annat. Jag känner mig superladdad!!

Lönen är jag definitivt nöjd med (har aldrig tjänat så mycket) och jag är ännu mer nöjd med att jag fick jobbet bland de 140 som sökte!!

Det enda som egentligen ger mig lite sting av nedstämdhet är att jag nu måste ta bort mitt stora äventyr om jag ska satsa på arbetet. Men samtidigt är jag ung och jag ser inga problem med att göra det i framtiden. Jag lovar.

Dessutom känns det lite tufft att bloggen kommer att få sättas åt sidan lite. Men stick inte för det, alla andra klarar ju av att ha stora bloggar och arbeta samtidigt. Jag tänker definitivt fortsätta att satsa på min! Problemet är ju att den inte betalar hyran direkt… ;)

Nu måste jag unna mig en “grattis till jobbet”-present!

Vad tycker ni? Utlandsmara, löpartights eller en ny löparrygga (till den framtida snorkkningen)??

Idag ska vi på jakt!

Vi ska ha energi-gel och vaselin till mig, samt löpartights och löparjacka till sambon! Sambon har stolt meddelat att han minsann tänker satsa på triathlon nu!

Då föreslog jag direkt sådär snällt att när han gör en ironman kan jag vara gullig och springa maran med honom sista sträckan. Då är man väl en snäll flickvän?

Han verkade inte så förtjust i att jag hoppade över alla de där kapitlerna fram till dess..

Det var ju inte meningen att sätta någon press eller så.

Jag får skylla på min nuvarande tävlingsbesatthet…

Tack till Dessi som rekommenderade Spirit of Marathon när jag frågade om löprelaterade filmer.

Den gav mig mycket inspiration under gårdagskvällen när jag såg den ihop med sambon. Man fick följa olika löpares uppladdning inför Chicago marathon, allt från första-gången-löpare till vinnare. Man fick lära känna dem och veta mer om hur träningen inför tävlingen hade påverkat deras liv, deras familjer osv. Framförallt elitlöparnas beslutsamhet var något som inspirerade mig. Hastigheten de springer i.. ja det är ju bara otroligt.

Jag kände igen mig mest i paret som satsade på att kvalificera sig till Boston Marathon. Mannen på 3h10min och kvinnan på 3h40min. Den kvalifikationstiden vill ju jag också fixa..

Det absolut bästa med dokumentären var ändå att sambon flög upp ur soffan efter filmen, slängde sig på datorn och undrade vad det fanns för lopp i höst? Han som tagit 2 rundor den senaste veckan och innan dess inte sprungit på 4 år. Han fick världens inspiration! Ni kan ju föreställa er hur glad jag blev när han började insistera på att vi skulle anmäla oss till Stockholm Halvmarahon!

Sedan började vi även deala om att ifall vi både skulle fixa Boston Marathons kvalifikationstider så skulle vi springa det! Hans utgångsläge är ju aningen sämre än mitt.. ;)

Filmen rekommenderas i alla fall! Fortsättning följer även om min sambos löparkarriär!

Hjärnan är lite blank och trött.

Roade mig en stund med att tänka på likheterna mellan mig själv och en narkoman (obs ta detta skämtsamt allihopa).

Vi knarkar båda två. (Jag är km-knarkare).

Vi blir båda höga. (Jag blir hög på endorfiner).

Vi kör båda med LSD. (Mitt LSD = Long Slow Distance)

Vad häftigt, idag tänkte jag springa men jag gjorde det inte! Väldigt ovanligt nuförtiden!

Kroppen kändes bra mycket tröttare idag än vad jag trodde att den skulle kännas. Så jag ställde in löpningen och tog en promenad med mamma. Försökte göra det där jag brukar säga åt andra att göra -  att lyssna på kroppen ;)

Så jag bjöd kroppen på en stor frukost och dubbla luncher - allt för att känna mig fit for fight på söndag! Så nu blir det inte ett löpsteg förrän söndag, känns lite tråkigt men det är ju ett nödvändigt ont. Dessutom måste jag träna på att vila.

Så vi njöt av lite vårkänslor tillsammans i solbrillor!

Har fått höra att det kanske blir dåligt väder på söndag så nu vill jag att alla håller tummarna för optimalt väder på Premiärmilen!

SOL, SOL, SOL!!

Jag har en riktig gullegris. Hon heter egentligen Christina, men hon är Grisen i mitt huvud. Ni vet en sådan där gullig gris, rosa och söt. När vi lärde känna varandra för 5 år sedan hade hon alltid rosa på sig och jag började skämtsamt säga grisen om henne. Uppenbarligen hade jag lite makt för att alla andra började också göra det.. och så lystrade hon till det efter ett tag…

.. och nu sitter vi här 5 år senare, jag och min Gris. Min söta Gris :)

Hon har för övrigt förlåtit mig, och frågan är om det inte bara är jag som kallar henne Grisen numera. Fast jag säger det ju med kärlek.

Idag var jag hur som helst bjuden på middag hos min fina vän! Fick äta riktigt flott och gott! Kyckling i röd curry-sås med zucchini, paprika och cokosmjölk med ris. Ser nu vilken häftig dukning jag bjöds på!

En otroligt avslappnad kväll med prat, mat, prat igen, mer mat, prat och efterrätt. Godisgod efterrätt i form utav vaniljkesella, valnötter, banan, kiwi och björnbär!

Vissa vänner är bara för livet helt enkelt. Tack för en underbar kväll min kära!