Idag har vi sprungit till Spanien. Helt galet egentligen. Ett annat land ju.

Som när jag bodde i Italien och vandrade till Schweiz. Lika knasigt.

Idag var hela bloggjoggargänget i Spanien, men jag var den enda som sprang dit. De andra (mesarna) tog taxi. Fast jag hade ju hela det härliga ultragänget och Therese med mig - så jag var lika glad ändå!

Väckte igång kroppen de första stegen och noterade hur benen än en gång fungerade att springa med. Förvånad? Nej, mina ben verkar fixa det mesta!

Vi sprang till hamnen ca 5km innan vi tog färjan över till Spanien. Väl i Espania-land påbörjades en underbar löpning i värme och sol (och jag fick färg) men den avslutades i ett träsk!

Man kan säga att träsklöpningen “tog ner mig på jorden”. Jag kan ärligt säga att jag faktiskt inte har tyckt att det har varit speciellt jobbigt den här veckan (misstolka mig inte, det är såklart att jag har kämpat och det har varit segt) men det var först idag jag faktiskt tyckte det var jobbigt.

Chockerande egentligen. Dumma träsklöpning!

Men så snart jag slapp träsket (och vi hittade inga lik tack och lov trots alla rövarhistorier från Therese) så kom jag tillbaka till njutningen. Varierande underlag har det blivit i alla fall.

Löpning och fika i Spanien, sen färjan hem och så kan man addera ytterliggare 20km till totalsumman.

Solbränd och nytvättad i håret just nu, snart är det middag och därefter partaj.

Nu ska en hel drös löpare festa loss.

Vad ska ni hitta på då?