Jo jag kan ju inte sluta roa er med mina “Jag är uttråkad”-filmer. Ja, inte så länge jag har tid att göra dem i alla fall!
Dagen till ära så roade jag mig med att göra armhävningar a’a Lisbeth Salander. Minns ni i tvåan när hon är inspärrad? Hur som helst så var jag ju tvungen att köra lite sånt idag när jag såg en artikel om Naomi Rapace.
Så nu skickar jag dessa armhävningar på er!
Alla ni därute som är sura på kylan/SL eller vintern kan ta ut frustration med dessa!
fick såklart ett besök under lunchtimmen idag. Åhh tänk att få springa här i solen igen! Jag ryser av glädje inför kommande långlopp i helgen - i solen! Under kvällens halvtimmesjogg i mörkret och 2gradiga väder drömde jag bort till smultronplatsen. Min favvo-plats.. Italiens finaste plats.
Under lunchen mötte jag denna härliga krabat. Stod och tittade på hästen en stund. Han verkade ha det bra.. jag blinkade några gånger och försökte byta plats med hästen. Besviket upptäckte jag att det inte fungerat och var tvungen att bege mig tillbaka till kontoret.. och skuggan.. och jobbstressen.. och examensarbetsstressen.. Ja, hästen hade det bra han.
Men lycklig var jag i alla fall. Hur kan man inte vara det i den miljön och med sol? Så jag trollade fram en liten filmrulle ;)
Det här är ett sådant där typexempel då man ej bör sitta framför datorn. Klockan är ändå snart halv två och det är jobb imorn, och det är inte så att jag sovit dåligt utan jag kom hem precis. Kom hem med en massa nytankad musik i usb-minnet “Jag ska bara föra över de till mobilen så jag kan lyssna på de imorn, och jag ska bara vänta på att varmvattenberederen har värmt vattnet…och jag kan ju uppdatera bloggen också…” Gaaawwwd. Aiuto!
Så nu sitter jag här efter en mycket trevlig kväll i Sondrio, la capitale di Valtellina. En stad som är större än Morbegno helt klart. Tog kaffe med kollegor efter jobbet och skulle iväg och springa, blir ivägtvingad till Sondrio för att se L’era glaciale 2 (Ice age) istället. Först skulle Celia och Stefano med, men Celia bailade i sista stund. Så det blev jag, Stefano, Stefanos brorsa och hans två vänner Nicco och en tjej från Rom (så uppmärksam är jag på namn). Det blev middag, salsicia, galbanino, aubergine och massa andra härligheter som Stefanos brorsa lagat till, samt lite biscotti och kaffe efter maten. Vi kanske började äta 21, snackade och tiden flög. Började titta på filmen klockan halv elva (!) och så tog den slut där någon gång efter tolv. Fick sjuts hem och så sitter jag framför datorn nu??
Ibland gör man inte de bästa valen direkt. Supertrevligt har jag i alla fall haft. Alltid kul att träffa nya människor och hela bunten var över 30+ (Stefano 29 dock) och det är ju lite extra intressant egentligen. När hänger jag med folk över 30 hemma i Sverige..? Aja kanske inte är någon big deal direkt heller.. men jag är trött och tankarna vandrar iväg lite.
Somnade dock under filmen och minns absolut ingenting av vad som hände efter en halvtimma. Så det är ju bra; jag blir ditbjuden för att se film och jag somnar. Sweet. Fast jag sa efteråt att jag trots allt var vaken under det viktigaste; när vi käkade, tjattrade och drack kaffe. Quando abbiamo mangiato, chiaccherato (som jag ej kan stava) e bevuto il cafè!
Eftersom vi inte gör annat än rullar runt under solen.. så tänkte jag bjuda på den extremt försenade videofilmen inuti lägenheten. Kolla här mamma vilken fin lägenhet :) Aperitivon på bordet var för hela Markus-gänget när de var här och hälsade på, passade på att filma när jag hade städat ;D
Medverkande: Indiana Jones, Miranda Svezia, Banca Intesa och lönen.
Handling:
“Efter en resa till Italian där han hämtar en bankdosa som ägs av hans tidigare flickvän Miranda, åker de till Morbegno där banken ska finnas. Jones lyckas att med bankdosan hitta rätt ställe att gräva. När kammaren är öppnad och lönekuvertet hämtats ut därifrån, har problemen hunnit i kapp, och Jones och Miranda blir lämnade i kammaren, som är fylld med giftormar.
Väl ute ur giftormskammaren gäller det att komma ifatt lönekuvertet, som nu ska öppnas. Jones och Miranda som nu har tillfångatagits och är bundna för att beskåda öppnandet av lönekuvertet är de enda som kommer att överleva lönekuvertets öppnande eftersom de blundar. Ur lönekuvertet kommer ockulta ting som snarast kan beskrivas som euro’s. Dessa euro’s dödar problemen och blixtar slår sönder kamerorna, problemen dör en efter en när de träffas av blixtar eller smälter ner. Lönekuvertet försluter sig själv. Som enda överlevande tar Jones och Miranda med sig lönen till butiken där den ska spenderas…”
Igår när vi satt på aperitivon så skämtade vi och så sa jag ”Meh akta dig, ti butto un cartone”. Detta utlöste skrattsalvor som heter duga. Jag fattade inte vad jag hade gjort fel, jag ville ju bara använda mitt ny-inlärda uttryck?! Efter en stund, när de lugnat ner sig så förklarade de att de fattade vad jag menade men att det var ”Ti TIRO un cartone” (Jag ska slå dig) och att ”Ti BUTTO un cartone” i själva verket var just det – jag ska kasta en kartong på dig! Haha! Nu gör jag aldrig det felet igen. Men de skrattade inte elakt, och de peppade mig att fortsätta pröva och försöka. I ärlighetens namn; jag kan unna de att skratta när jag säger något roligt, jag bryr mig inte alls. :) Det är bättre att prata och fela än att aldrig prata, eller hur?
Aperitivon på STOPOVER var trevlig, precis som senast. Massor gott att äta också, precis som senast. Inte så mycket folk heller så jag kunde äta hur mycket som helst. Jag förstår nu hur de går runt pengamässigt, mina kollegor åt ju nada, men drack desto mer. Antagligen gör de flesta italienare så, eftersom de är så vana. Jag å andra sidan, jag åt :D Tonno vitello, panini, pizzetti, pane, grissini, formaggi, lasagna, pasta, riso insalato m.m. Sedan blir det ju ännu godare för att det är gratis. Det måste ni ju hålla med om!
(På bilden är det ingen random främling utan min kollega Celia..!)
Var trött under filmen igår. 2,5h robotfilm, kanske inte det bästa valet. Men vad gör man i den här lilla staden, när filmer visas varje kväll en vecka och nästa vecka är det en ny film. Här tar man vad man får liksom. Man måste vara rejält uppmärksam så man inte missar någon film man vill se. Men Transformers då, jo det var mycket aktion, men tusan också, jag hängde inte riktigt med i alla svängar. Jag hade nog överskattat min förmåga sedan förra filmen (som jag tyckte att jag förstod perfekt) men det kanske inte var så konstigt när jag både hade läst boken OCH sett filmen en gång redan. Bra jobbat Miranda. Dessutom har jag insett att det är enklare att förstå människor som talar även om jag inte förstår alla ord, för att människor uttrycker så mycket med kroppen och ansiktet, än en … ja en animerad robot. Så nästa gång blir det inget animerat!
Men SÅÅÅ dålig var jag ju inte i alla fall, och jag ska inte ge upp. Det är ju trots allt bra för italienskan att kämpa sig igenom dubbade filmer, hur otroligt irriterande det än må vara…!
..satt jag och läste en tidning vid vattnet till ljudet av levande musik. Extremt mysigt och bekvämt, med solnedgången i bild.
>
Snabb evighetsmaskin!
22-årig endorfin-beroende löparnörd. Springer gärna både snabbt och länge. Inspiration. Löparglädje. Motivation. Bygger på mitt äventyrsCVvarje dag. Drömmer om galet långa distanser, ruskigt snabba lopp och många höga hopp!
Dela
" alt="" />
