När man har bott i Italien så inser man hur bra vi har det. För där i Italien så är småsakerna oftast superkrångliga. Man blir tokig på att aldrig kunna betala med kort, att aldrig kunna göra saker smidigt. Hur man inte kan betala el-räkningen via internet, hur alla papper ska fixas här och var utan minsta bekvämlighet.

Så när man kommer hem så UPPSKATTAR man verkligen smidigheten i Sverige. Nu kanske inte allt är smidigt, men i mina ögon så är det mesta bra mycket smidigare än i Italien i alla fall.

Enligt Cis (Center of Internationel Studies) som ska hjälpa mig med ansökningen om universitetsstudier i Australien så skulle jag bara kunna ringa till min gamla gymnasieskola och be om mina betyg översatta till engelska. Själv så tyckte jag att det kändes som lite väl enkelt, så jag hade inga större förhoppnigar. Uppenbarligen satt Italien-mentaliteten kvar? “Förvänta dig alltid problem”.

Allt är ju inte galet i Italien heller. Här har ni min älskade favoritplats som fick mig att älska löpning igen. Jag ville ju bara vara där hela dagarna.. saknar mitt gamla smultronställe mellan Talamona och Morbegno.

Så jag ringde till mitt gamla Södra Latin och bad om kopior på betygen. Inga problem! Hade kunnat springa förbi idag och fått dem. Vilken chock! Nu får jag de hemskickade med posten till imorn.

Vi svenskar har det bra. Mycket bra. Kanske lite för bra ibland. Vi fattar egentligen inte hur bra och smidigt och bekvämt vi har det. Att tågen är sena här ibland är jobbigt, men tänk om man ALDRIG kan lita på tågen. Tänk om man alltid skulle behöva gå omkring och förvänta sig trubbel och krångel? Där har ni en italienares vardag. Där folk t.o.m. tar ut lönen på check för att de inte pallar med bankernas krångel och tjaffs. Jovisst, tänk på det nästa gång bussen är sen. Ska i alla fall jag göra.

Ni minns väl när min lön kom in på kontot 10 dagar efter att den hade betalats ut?! Jo tjena, där ska man vara glad om den kommer strax efter lönedagen..

Vi har det så jäkla bra ändå.

Vad göra? Vad icke göra? 

Ingen aning. Hade lite ont i magen när jag gick till jobbet idag. Ingen som har kontaktat mig än dock. Jaha men vad vill jag då? Vad vill dem då? Möte idag eller de närmsta dagarna antar jag. Tänker inte ta kontakt än så länge jag inte själv vet var jag står.

Har dock fått höra om en mycket intressant sak; en riktigt glädjande nyhet! Här i Italien får man uppenbarligen 13 månadslöner, varav den 13:e betalas ut innan jul. En extra månadslön alltså! Hur har jag inte vetat om detta sedan tidigare? Här svarade de mig; Va? Har ni inte så i Sverige? 

- Neeeeeejjjjjj!!! 

Så hör upp alla kära där ute, vad som än händer så får jag i alla fall dels november - lönen (som kom idag) samt min “13:e lön” den 21 december samt december-lönen den 8 januari! Sweet! (Nu verkar jag ju vara världens mest giriga.. men skitsamma, får man vara glad eller ;) 

Min “13:e lön” är inte så stor som en vanlig månadslön eftersom jag bara har jobbat här i 7 månader. Så jag får ca 60% av en vanlig månadslön. Men hallå! Gratis pengar som betalas ut om bara 1 vecka - som jag inte hade en aning om! Bättre än så blir det inte :)

>

Ni som har erfarenhet av både Italien och Sverige kommer att skratta er fördärvade.. och ni som inte har det - ni kommer också dör av skratt!

Det bästa är ju att allt är klockrent! ;)

>

mångfalden! I Italien ser alla likadana ut.. eller vi säger såhär; i Valtellina ser alla likadana ut. Det finns tyvärr en utrbredd fientlighet mot andra “annorlunda”. De få icke-italienare man ser är afrikaner som säljer på marknader eller marockaner. De är alltid med “sina egna” så att säga. Segregation är bara förnamnet.

Jag SAKNAR olikheten, variationen, mångfalden, det multi-etniska!! Jag har svårt att förlika mig med tanken att bo på en plats där olikheten är skum.. och jag har sett folk titta snett på både marockaner och afrikaner.. rasism är vad det är, och det är frustrerande! Försöker på alla sätt berätta om Stockholm, hur olika vi är, hur blandade vi är, hur kulturellt gynnande det är.. :)

>

Skall avverka lite härliga mysiga städer: 

Stockholm, Västerås, Uppsala, Nyköping, Norrköping, Linköping, Ljungsbro, Mjölby, Partille, Borås, Göteborg, Alingsås, Kungälv, Falkenberg och Varberg. Svensk sightseering när det är som bäst - i november.

Blir många, många timmar i bil, precis som alla andra jobbresor. Planen är att jag landar hemma fredag den 13 (! ) och får åtminstonde spendera helgen ledig i Stockholm. Måndag i Stockholm, tisdag i Västerås och därefter börjar resan mot södra Sverige. Arbetar över helgen och tillbaka upp till Stockholm onsdagen därpå. Har tagit ledigt 2 dagar så jag får 4 dagars ledighet innan den 30:e då näsan pekar mot Italien igen.

Känslorna är lite blandade. Det skall bli underbart att få vara hemma i Sverige igen för en stund.. men det är alltid lite tufft att spendera tiden på resandes fot i jobbet. Det är energikrävande helt enkelt. Men jag längtar ändå till Sverige.. mamma, syrran, pojke, brorsan och pappsen, brudarna, lingongrova, naturgodis, sushi, princesstårta, stoooor kaffe latte, folksamlingar, drottninggatan, paj, paj och mer paj, ikea, kunna åka till Coop vid 22 och handla smågodis, kunna laga mat i ugn… och mycket, mycket mer. Känner lite Sverige-saknad idag helt enkelt..

Det jag vet är att jag i alla fall är i Cappuccino-land just nu och ska snart avverka 2 veckor i Ostkake-land. Men tiden kommer flyga iväg, det vet ni. Strax sitter jag i Cappuccino-land igen.. iofs bara för en vecka, för sen blir det Ostkake-land. igen en vecka, och sedan Cappuccino-land igen 1,5vecka och sedan Ostkake-land. igen i 2 veckor för att sedan bli Cappuccino-land igen…. öhhm.. hjälp, aiuto.. che chasino..vilket kaos..

>

Italien

Hmmm… ljudet är nästan lika bra.. not. Mi manca la mia grande tv!

Ja, ibland saknar jag min stora 40-tummare ;)

>

>

Jag var ganska låg innan tjejerna kom, men de drog ju upp mitt humör riktigt bra. Är dock tillbaka på ruta ett igen. För första gången sedan mitt Italien-äventyr känner jag redan vecka 1 i Italien att jag VERKLIGEN längtar til Sverige. Efter Markus, syster, mamma, och resterade familj såklart. & inte bara pga kylan…

Tog en 1,5h promenad efter jobbet och försökte reda ut mina tankar. Vad vill jag? Vad vill jag? Italien.. Sverige?

Jag tror att jag känner mig lite splittrad och stressad med att känna längtan efter Sverige men samtidigt känna jobbstressen när jag är där, lägg även till det examensjobb jag ska ha klart i början av december.. som tar kål på mig lite..

Kände för en stund sedan att nu får det räcka. Inte göra vad som är bra och prestera hela tiden, utan känna efter och se vad jag verkligen VILL.

Men jag vill nog lite för mycket som vanligt.

Nu ska jag lyssna på Eva Cassidy’s Field of golds och försöka varva ner.

>

>

Tacka vet jag svensk trafik. Här kan de små skolbarnen gå sakta men säkert fram…

>