Yes! Jag har minsann tenta just nu. Hemtenta och jag skriver blogginlägg?

Det är ju på italienska, och jag har fram till 13 att göra den. Tyckte det var safe att skriva lite. Fick en liten chock på grammatikdelen först “Obetondade former” osv. Det var ju ett tag sedan man på något vis studerade italiensk grammatik.

Det är en tenta i reell kompetens, för att i vår få studera en 50% distanskurs: Italienska på universitetet. Jag tyckte att det skulle vara ett bra sätt att dels förbättra det grammatiska (nödvändigt) samt även hålla “italienskan vid liv”.

Dai, allora adesso devo continuare con questo ca***o…

Ikväll blir det härlig middag tillsammans med ett helt gäng kollegor. Skall bli grymt skoj!

Vi kommer vara hemma hos Silvia och det blir väl lite “avskedsmiddag” eftersom hon ska till Australien ett halvår och därefter till Sverige i två år och studera design! Sedan att jag också ska åka vet ju varken jag eller någon annan till 100% men jag ska ta vara på tillfället för att det kanske ändå blir lite avskedsmiddag för mig med. Vi har i alla fall pratat om att slänga ihop en till middag den 5 januari, som skulle vara ett riktigt avsked av denna svedese i så fall.

Cmq, iallafall, så tänkte jag skoja till det och slå in ett paket pepparkakor och tre polkagrisar till henne. Dessutom har jag gjort en rolig lista med svenska uttryck som är översatta till italienska och med dess betydelse. Så hon slipper komma till Sverige och känna sig som jag gör angående italienska uttryck (dvs jävligt förvirrad) men det lär hon väl göra ändå. Det är ju egentligen det som är så härligt och utmanande med uttryck.. att de inte är solklara.

Så jag gav mig på lite översättararbete på klassikerna. “Bli tagen med fingrarna i syltburken”. Haha Presa con le dita nella marmellata? Diventare beccato di fare qualcosa male?

Ja, som ni ser krävs det ett helt jäkla jobb från min sida med.. eftersom jag inte översätter uttryck på daglig basis direkt. Tur att jag är en språknörd då! Hur går det för mig? Gå i taket = andare al tetto? Inte gråta över spilld mjölk = Non piangere sul latte versato ;)

Kommer jag fixa det eller blir det kaos?! Nu är det kokta fläsket stekt! Adesso l’arrosto di maiale è cotto!

>

Idag hade jag skoj. Efter lunch stod vi ett gäng på sex pers och drack kaffe (ja, i Italien står man alltid och dricker kaffe…tyvärr) och så snackades det hej vilt. En kollega använde order “pincettatrice” och jag frågade var det betydde.

“Ja, du vet den där man sätter ihop papper med”

“Nej, det heter ju grafettatrice” svarade jag och galna skrattsalvor utbröt när kollegorna insåg att JAG hade rättat min kollega!!

Vem kan ordet häftapparat liksom?

Jag lärde mig det ordet i början på jobbet, just för att jag hade så svårt för det. Gav mig fan på att lära mig det. Grafett-a-trice upprepade jag gång på gång så jag fixade det korrekt.

..och nu : Guld värt.

Sedan började vi skämta om att jag skulle lära ut italienska!>

…när man råkar säga “grazie mille” till kvinnan som höll upp dörren?

Ops. Italien-febern har brutit ut och jag kan inte stoppa den…>

Här i Talamona finns inte mycket. Eftersom jag arbetar i ett industriområde är det bara fyllt av fabriker och kontor. Dock finns en supermercato, en bar och (hör och häpna) en texmex-restaurang.

Jag brukar nöja mig med en enkel matlåda eller en billig piadina men igår kände jag och Silvia för lite mer käk. Så vi tog oss till denna mexikanska restaurang och snackade järnet. Hennes närmsta vän ska faktiskt flytta till Umeå, hon har fått läkarpraktik där. Så det blev en hel del Sverige samt en massa Italien. Kul sådär när man träffar nytt folk lite på tu man hand dessutom, och hittar massor som man har gemensamt.

Quindi abbiamo chiacchierato tanto! (Chiaccherare är för övrigt italienskan roligaste ord. Betyder tjattra och uttalas kii-a-käe-rare..)

..och ajuste mat förstås.

Min tallrik; Burrito! Mycket, mycket gott! Perfekt bränsle dessutom till långloppet som jag gjorde senare på kvällen. Silvia körde en mixad grillning, verkade också väldigt mumsigt.

>

>

Att fika är ju något underbart trevligt som svensk, är det inte?

Som italienare är det något helt annat. Så undvik det ordet vid samtal med italienare. Du kommer att förstå varför.

Har glömt nämna hur jag föklarade för mina kollegor att i Sverige tar vi inte någon aperitivo titt som tätt, utan vi tar en gigantisk latte för 3 euro och sitter i 3 timmar och snackar skit. Denna sortens aktivitet kallar vi “fika”.

Alla svenskar som berättar om denna sortens aktivitet kommer att inse att ordet fika bör utelämnas. Om man gör som Miranda, dvs; nämner det en himla massans gånger innan man förstår vad det betyder (på italienska), så kan man tycka att det blir ganska pinsamt.

Jag å andra sidan, är alldeles för cool för sånt, och bjuder gärna på det. MEN man skall akta sig, denna gång tyckte nästan jag också att det blev pinsamt…eller kanske lite då..men bara lite ;) och det var för att de andra blev lite röda i ansiktet (av rodnad? av skratt? av den-här-svenskan-är-fett-konstig-varför-håller-hon-inte-tyst-om-det-där-ordet-tankar?)

Om du inte vet vad det betyder vid det här laget kan jag meddela att det har noll med kaffe och bulle att göra, och att det är ett fult ord, och alla kvinnor har en sådan. Så nu vet du.

Sådär, gör inte samma misstag som jag gör ;D Tur att ni har en guinea pig i form utav en Miranda som går runt och testar allt först.
>

eller inte. Men jag pluggar.

Jag har gått och köpt mig min första italienska bok. Det är Twiligt av Stephanie Meyer, jag har redan läst den på engelska, så jag tänkte att det borde ju inte vara några problem att förstå. Det är det inte heller.

Jag skulle kunna läsa den rakt upp och ner, men jag är en riktigt duktig student; slår upp allt jag inte förstår/är tveksam kring. Skriver ut grundformen och ser om jag kan böja ordet osv. Blir fascinerad över hur roligt mycket stavas och lägger det på minnet.

Jag förvånar mig själv när jag inser hur jäkla bra jag läser italienska. För skrift har jag knappt pluggat. Knappt något alls ju.

Förvånade? Jo, jag tänkte dra min konstiga italienska bakgrund för er nu…

Skriver i marginalen, jag är pluggis igen ;)

Jo det började en härlig dag när min mamma blev övertalad av en väninna att åka till Perugia och plugga italienska. Iväg bar det av, och den månaden blev det bästa hon har gjort (ja, det resulterade ju i mig, min syster och bror - fast det visste hon ju inte än). Hon träffade Thia (min papps) och blev förälskad. Sedan blev det av - och - till -boende i Italien resp Sverige några år innan graviditeten och de valde att bosätta sig i Sverige. Pappa har alltid pratat italienska med mig, och mellan mina föräldrar har det alltid pratats italienska. Min mamma har alltid pratat svenska. Konstigt? Nej inte ett dugg tycker jag :)

Älskade Perugia

Så förståelsen har alltid funnits, jag har ju alltid hört italienska. Pratet då? Nja, vi, syrran, brorsan och jag, har alltid svarat på svenska, så när vi var små kom vi aldrig igång och pratade italienska. Vi har alltid förstått perfekt, men pratat NOLL. Förklara det för någon utomstående har alltid varit komiskt. Ingen förstår riktigt.

Så med perfekt förståelse och noll kunskap om skrift, konjungtiv, tidsformer, osv börjar jag italienska steg 1 på gymnasiet. Inser snabbt att jag är mycket bättre och får börja italienska steg 2 direkt. Har aldrig lärt mig böja verb eller skriva ens ett brev, men förstår och pratar bättre än någon utav dem. Böja verb? Äh, jag sa bara vad som lät rätt i huvudet. När jag väl började plugga former och ord så gick det snabbt. Vad någon behövde repetera 5 ggr läste jag 1 gång, på något sätt så fanns redan kunskapen där, det svåra var bara att plocka fram den.

Men så frustrerande det kan vara att vilja säga något och man hittar inte orden, men MAN KAN JU DEM. gaaah jobbigt. Gör 100p italienska på ettan på gymnasiet och 2 ÅR efter kursens slut åker jag till Perugia för en månads instensivkurs.

Kommer dit, har glömt allt vad skriva heter såklart, och får göra ett skriftligt och muntligt test. Gör ett dåligt resultat och hamnar med nybörjare (jag är ju nybörjare på att skriva) men på mitt muntliga test säger läraren “Men oj vad du pratar bra, du måste upp bland grupperna”. Så snackar mig till en grupp där jag skriver sämst och pratar bäst. Weeiird.

Men som sagt, jag lärde mig otroligt snabbt. Var ju tvungen, man ville ju inte göra bort så på undnervisningen ju.

Pratade nästan flytande när jag åkte hem okt 2007, och tänkte “Nu, nu jäklar måste jag bara prata italienska när jag kommer hem!!” Ja, ehhmm not.

Vad händer sedan, jo jag söker ett jobb i Italien Feb 09, och har en anställningsintervju via skype 20 min på italienska, den första italienska jag pratat på 1,5 år! LÄSKIGT.

Åker ner på anställningsintervju, italienskan kommer ganska bra, inte flytande, men ändå helt ok. Lyckas ju få jobbet (som ni vet) och helt plötsligt är ALLT på italienska. Halleluja så livet kan förändras.

Italienska, italienska, italienska. Pratar på flytande nu utan hinder och som ni precis fått reda på så har jag köpt en italiensk bok som inte är för barn utan för ungdomar/vuxna. Jag hoppade liksom över det där första nybörjar - stadiet.

Så nu försöker jag få ikapp skriv/läs-kunskapen till nivån för förtåelsen och talet.

Det var allt, alla ni som orkade läsa har varit MYCKET DUKTIGA. Nu känner ni till min konstiga italienska-bakgrund. När folk frågar “Miranda, men hur kommer det sig att du pratar så bra italienska?” så vet de inte vad öppnar för pandora-ask ;D

>

är ju extremt uppskattat. Jag har alltid älskat språk, och älskat att prata. Jag tycker att perfekta språkkunskaper är positivt, men att talet är viktigast. Jag talar hellre 5 språk bra än skriver och läser perfekt 3 stycken.

Kommunikationen är nyckeln eller hur?

Jag tycker inte att man behöver kunna ett talspråk perfekt heller, huvudsaken är att man kan göra sig förstådd. Sedan är det ju inget negativt att kunna behärska en hel mängd språk perfekt på alla sätt och vis.

Så hur mycket språk-kunskap besitter mina läsare?

Mitt modersmål är ju svenska så det är ju klockrent, jag har skol-engelska i bagaget också, men jag önskar jag kunde bosätta mig någonstans för en stund och bli sjukt grym på engelska, fast det räknas ju ändå som flytande både i tal och skrift.

Spanskastudier från 6:an till 3:an på gymnasiet har resulterat i 7 år spanska-stress…ops, och var har dessa kunskaper tagit vägen? Jo, ju bättre jag blir på italienska, desto sämre blir jag på spanska. Jag ska inte låta det försvinna, men mitt stora problem är att jag föredrar italienskan framför spanskan. Senast jag läste/pratade spanska var 2 år sedan. Typiskt.

Italienskan som sagt, kan benämnas som flytande nu. Lyckas ju t.o.m konversera med konjunktiv utan stora problem. Jag förbättrar min talförmåga, skrivkapacitet och läsförståelse varje dag. Weeiiihoo bra va?

Vad mer, jo 2 års franska studier har blåst ut ur huvudet tyvärr. Positivt är dock att jag hör franska hela dagarna på kontoret så det kanske fastnar något ändå…typ merde ;D

Sedan får vi inte glömma 2 års svett pga latin-studier. De mest härliga lektionerna på gymnasiet helt klart, vi fick det döda språket att leva igen! Mihi nomen Miranda est ;)

So let me know a little about yourselfs?

Quanti lingue parli?

Nu ska vi se hur språkkapaciteten ser ut hos mina läsare? ;)

>

Nu när jag svarar i telefon på den centrala linjen händer det att jag måste bokstavera kollegors email-adresser på italienska. Så jag satt och pratade med Cristina för nån vecka sedan och nämnde det, att jag hade insett att jag behövde lära mig det italienska alfabetet perfekt. Sedan tänkte jag inte mer på det.

Så idag har jag arkiverat en massor åt Cristina (som är ekonomiansvarig) i alfabetiskt ordning och hon kom fram till för en stund sedan och frågade om det var jobbigt. Nej de är lugnt, det är bara det att det är evighetsgöra. Då sa hon; jag kom på en sak, det här är ju jättebra för dig, då lär du dig alfabetet!

Jag bara: huh?? Jag tror mitt huvud var ett frågetecken för säkert 3 sekunder innan jag förstod vad hon menade.

-Neeeeeej alltså jag menade UTTALET på alfabetet. Jag KAN alfabetet!
- Jaha, var det så du menade!

Hahah sedan skrattade vi en lång stund…! Jag höll på att förgås…här hade hon gått runt och trott att jag inte kunde alfabetet…(?) Hur pinsamt skulle inte det vara!

Så fel det kan bli.>